Sagt inom partiet

Ja, skatterna måste skärpas

Chefredaktör Yrsa Slotte frågade i Nya ÖB 26.11.2015 om skatterna alltid måste skärpas samtidigt som Mia Holmäck undrade varför skattehöjningarna inte väckt starkare reaktioner.

En orsak till varför man inte reagerat kan ha varit att vissa har sett hur bristfälliga kommunernas tjänster är. Själv har jag hört hemska saker om äldreomsorgen. Dödlighetsstatistiken visar hur skillnaden mellan de rikas och de fattigas livslängd ökat kraftigt. För män är skillnaden redan 16 år, och till exempel arbetslösa dör nu yngre än tidigare. Detta som följd av riksdagens flera beslut.

Den nuvarande regeringen bestämde också redan i början att statsskatterna inte ska höjas. Att välavlönade ges emellertid  skattelättnader medan statens utgifter ökar, till exempel på grund av invandring, leder till att skatterna måste höjas för medel- och låginkomsttagare.

Regeringarna har medvetet lättat på beskattningen av höginkomsttagare allt sedan Esko Ahos tid. Jämfört med behov har statens inkomster förminskat, trots att proportionella skatter ökat. Därefter har statsandelar som betalas till kommunerna förminskat samtidigt som kommunerna belastats med fler uppgifter. Om kommunerna vill bevara sina tjänster innebär detta att man måste höja skatter och avgifter.

Med sin politik tvingar regeringen kommuner att sammanslås, och därtill förutsätter EU privatisering.

En person med socialt samvete väljer hellre en höjning av skatterna än att köra med de svaga. Därför krävde jag redan under valet år 2007 att de rikas skatter ska höjas, men med det kravet fick jag inte många röster. Människorna har hellre röstat på EU-partierna (alltså alla riksdagspartier), vilka är orsaken till den situation vi nu har i landet.

Alternativet skulle vara att återgå till ett självständigt Finland. Då kunde vi stoppa statens skuldsättning till banker och ha möjlighet att genomföra den skatte- och socialpolitik som medborgarna önskar.

Mauri Nygård

Viceordförande i Självständighetspartiet

Fd kommundirektör och landskapsförbundets direktör

Karleby

www.toisinajattelija.fi

Här hittar du ett urval av våra nyheter och bloggskrivningar

Landet där man tiger på två språk

Vi finländare kallas ofta för ”folket, som tiger på två språk”, men vår media tycks inte vara ett dugg bättre. På senaste tiden har vi varit hänvisade till de västliga grannländernas massmedia, då vi velat få reda på saker, som berör oss själva och hela vårt folk. Det får en att minnas tiderna då man i vårt finlandiserade land otåligt väntade på vad Vasabladets redaktör Tor Högnäs ska komma att skriva i den rikssvenska tidningen Dagens Nyheter för att hålla sig ajour.

I höst har det gällt svininfluensavaccineringen och alla oegentligheter och uppdagade jävigheter kring denna. Ett undantag från regeln om tigande utgjorde programmet A-talk i slutet av oktober. I programmet framgick det att institutet för hälsa och välfärd, THL, fått sex miljoner euro för forskning av pneumokockvaccin i Finland av samma läkemedelsfabrik, vars svininfluensavaccin är den enda, som används i vårt land.

Man kan fråga sig hur det över huvudtaget är möjligt att ett statligt ämbetsverk, dvs. en inrättning som upprätthålls av oss skattebetalare, kan fungera som produktutvecklare för ett privat bolag. De här sex miljonerna har man fått reda på genom bokslutsuppgifter. Det påstås nämligen att det fråga om en affärshemlighet, vilket förefaller direkt ofattbart med tanke på att det är fråga om Finlands högsta hälsovårdsmyndighet. Sedan medicinalstyrelsen avskaffades finns ingen myndighet som skulle övervaka THL:s verksamhet.

Jag vet att folk i Finland kontaktat våra medier och försökt få journalister att ta upp frågorna kring skötseln av svininfluensa”epidemin” – och bakgrunden till vaccinationsbesluten. Men det har visat sig vara lönlöst. I stället har Finland i grannländerna blivit känt som ett land, där man tiger om livsviktiga frågor för att inte trampa de makthavande och annonsörerna på tårna.

Svenska Dagbladet skriver den 13 december: ”Finlands ledande svininfluensaexpert, som fungerat som rådgivare till landets regering, har ett förflutet som hög chef inom vaccinindustrin. Hans institut har också fått över 60 miljoner kronor av företaget GlaxoSmithKline, som är en av de stora vacintillverkarna”. Svenska Dagbladet avser här influensaspecialisten och WHO-rådgivaren Juhani Eskola, som enligt Svenska Dagbladet spelar en avgörande och central roll som framstående vaccinexpert och nästhögste chef på THL.

Tidningen berättar att Eskola tillsammans med medicinalrådet Merja Saarinen vid Social-och hälsovårdsministeriet år 2005 arbetade med de första planerna för pandemibekämpning. Det här hände i samband med fågelinfluensalarmen och i samband med detta arbete drog man upp riktlinjerna för Finlands inköp av vaccin. Sedan i år sitter Eskola också med som en av femton medlemmar i Världshälsoorganisationen WHO:s speciella rådgivningskommitte´ för vaccineringar. Vidare berättar tidningen, att Eskola samtidigt med de ansvarsfyllda myndighetsuppdragen haft nära kontakter med vaccinindustrin. Under hela svininfluensatiden är det han som stått i spetsen för den finska regeringens insatser och som uttalat sig i media och uppmanat folk att låta vaccinera sig.

Tidigare, i slutet av november, skrev Svenska Dagbladet hur en enda människa, WHO:s generaldirektör Margaret Chan, bestämmer om den största samlade internationella folkhälsopolitiska satsningen genom tiderna: Aldrig tidigare har ländernas hälsovårdsmyndigheter, läkemedelsverk, regeringar och människor mobilerats mot en enda sjukdom till så enorma kostnader – aldrig tidigare har vaccinindustrin tjänat så mycket pengar. Juhani Eskola ingår i den grupp, som Margaret Chan får råd av till underlag för sitt beslutsfattande.

Den 14 december vågade sig den finska tidningen Kauppalehti på att referera Svenska Dagbladets artikel från föregående dag. Det är så mycket enklare att bara redogöra för vad utländska källor skriver, för då behöver man inte frukta för hur de inblandade reagerar!

Lena Wiksten
Björneborg

————————

Tarastis arbetsgrupp bör få ny sammansättning

Justitieministeriet utnämnde i juni 2008 ett val- och partifinansieringsutskott, som leds av förvaltningsrådet Lauri Tarasti.

Utskottets avsikt är att ge förslag om reformer i partifinansieringen. Det är ohållbart och samtidigt beskrivande för det nuvarande förnedringstillståndet att arbetsgruppen består närmast av representanter för riksdagspartierna.

Det vore viktigt att få med i arbetsgruppen den synvinkel, som representeras av sådana medborgarorganisationer, som förespråkar öppenhet och transparens. Man bör minnas att det finns sex registrerade partier i Finland, som än så länge inte har någon representant i riksdagen. Det vore rimligt att de här partierna – som inte nu får partistöd – hade något slags representation i Tarastis arbetsgrupp.

Europarådets (som inte är ett organ inom EU) grupp mot korruption, GRECO, poängterade i sin bedömningsrapport från december 2007, som gällde det finländska partiväsendets transparens, att offentlig finansiering inte kan begränsas enbart till partier, som är representerade i riksdagen.

Beslut om en reform av partifinansieringen fattas av landets regering och riksdag. Öppenhet och transparens skulle förutsätta, att majoriteten i den grupp, som förbereder reformerna skulle vara andra än berörda parter själva.

I en rättsstat borde det också finnas ett av riksdagspartierna oberoende organ, som reder ut vad som är i förenligt med grundlagen. Vi skulle alltså behöva en grundlagsdomstol som är oberoende av partierna. Det är ohållbart att riksdagen nu själv är det högsta organ, som tolkar grundlagen.

Antti Pesonen
Ordförande för Självständignetspartiet
———————-

Korruptionen har förhindrat nya val

Skumma affärsmän, storföretag och intresseorganisationer har betalat tio tusentals, hundra tusentals eller miljoner euro till de makthavande partierna och deras kandidater. Är det någon som tror att pengarna getts för skojs skull?

En intresseorganisationsledare sade, att det är viktigt att få bra typer in i riksdagen. Ur betalarnas synvinkel sett har man säkert fått det också.

Den parti- och valfinansiering, som företag och intresseorganisationer sysslat med och som nu avslöjats, är en del av den strukturella korruptionen. Det är en del av den korruptionstriangel, som förhindrat ett genomförande av fria val.

För att det vore befogat att tala om nya val, är det inte nog med att väljarna får rösta på vilken kandidat som helst. I fria val bör kandidater och de grupper som ställer upp dem ha ens förhållandevis jämbördiga möjligheter att presentera sig och sina målsättningar för alla väljare. I Finland har det inte varit så.

För det första riktas det ur skattemedel betalda partistödet – sammanlagt cirka 40 miljoner euro under innevarande år – bara till riksdagspartier. De partier, som står utanför riksdagen, får ingenting alls. För det andra är den offentlighet som massmedia ger och som är värd pengar, nästan enbart inriktad på riksdagspartierna. För det tredje har vi den parti- och valfinansiering, som nu varit aktuell. De här tre hörnen av triangeln har hittills tillsammans garanterat att makten hålls kvar hos de ”än så länge stora” partierna och förhindrat fria val.

Om detta får fortsätta, kommer vi att betala ett högt samhälleligt pris för det. Och det får fortsätta, om det är det är de nuvarande makthavarna som får besluta om det.

Det är önskvärt, att uppdagandet av korruptionen leder till att medborgarna aktiveras till en öppnare debatt om alternativen för samhällsutvecklingen och också till friare val.

Alla delaktiga borde känna sitt ansvar för att få till stånd den nödvändiga förändringen. Medians makt, och därmed också ansvar, är central.

Antti Pesonen
Ordförande för Självständighetspartiet
————————-

Makten bör förskjutas från partierna till medborgarna – listval bör förkastas

Den pågående skandalen gällande valfinansiering ger upphov till förslag om behövliga förändringar. Det vore viktigt att grundligt behandla alla uppkommande förslag i offentligheten. Man borde finna lösningar, som ökar medborgarnas verkliga påverkningsmöjligheter, med andra ord borde man öka och förbättra det demokratiska förfarandet som i dagens läge är tämligen skenbart.

Har de makthavande verkligen vilja att öka medborgarnas påverkningsmöjligheter? Det ser illa ut. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila försöker väcka debatt om en övergång till sk. listval. I praktiken innebär detta att makten alltmer förskjuts från väljarna till partierna.

Också de färska förslagen om en reform av partifinansieringen verkar mer som skenbara än reella förändringar. Centern vill att donationer, som uppgår till 2000 euro, ska anmälas och att maximibeloppet för en donator ska bli 15 000 euro.

Begränsningar av det här slaget vore lätta att kringgå. Pengar kan fördelas i mindre buntar. En kandidat och en partiorganisation kan också ta ut lån för val. Hur kontrollerar man, vem det är som betalar tillbaka lånet om flera år?

Det verkliga problemet ligger i hur folkets vilja förverkligas. Det massiva stöd som företag och intresseorganisationer betalar åt partier har försämrat medborgarnas möjligheter att bli hörda och förståeligt nog också det förtroende som medborgarna hyser för partier.

Därför bör medborgarnas direkta beslutandemakt ökas och partiernas samt deras representanters beslutandemakt minskas. Det här är enkelt. Man bör skapa en lagstiftning, som gör det möjligt att ordna bindande folkomröstningar på kommunnivå och nationell nivå. Folkomröstnigar bör också kunna ordnas på basen av medborgarinitiativ.

Utöver detta bör man skapa en lagstiftning, som gör all partifinansiering transparent.

Då dammet efter valfinansieringshärvan lagt sig, befinner vi oss i ett vägskäl. De riktningar som vi måste välja mellan, är en äkta demokrati eller en fortsättning på den nuvarande politiken, där man hittar på nya sätt att dela ut pengar bland de makthavande.

Antti Pesonen
Ordförande för Självständighetspartiet
———————-

Makten bör förskjutas från partierna till medborgarna – listval bör förkastas

Den pågående skandalen gällande valfinansiering ger upphov till förslag om behövliga förändringar. Det vore viktigt att grundligt behandla alla uppkommande förslag i offentligheten. Man borde finna lösningar, som ökar medborgarnas verkliga påverkningsmöjligheter, med andra ord borde man öka och förbättra det demokratiska förfarandet som i dagens läge är tämligen skenbart.

Har de makthavande verkligen vilja att öka medborgarnas påverkningsmöjligheter? Det ser illa ut. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila försöker väcka debatt om en övergång till sk. listval. I praktiken innebär detta att makten alltmer förskjuts från väljarna till partierna.

Också de färska förslagen om en reform av partifinansieringen verkar mer som skenbara än reella förändringar. Centern vill att donationer, som uppgår till 2000 euro, ska anmälas och att maximibeloppet för en donator ska bli 15 000 euro.

Begränsningar av det här slaget vore lätta att kringgå. Pengar kan fördelas i mindre buntar. En kandidat och en partiorganisation kan också ta ut lån för val. Hur kontrollerar man, vem det är som betalar tillbaka lånet om flera år?

Det verkliga problemet ligger i hur folkets vilja förverkligas. Det massiva stöd som företag och intresseorganisationer betalar åt partier har försämrat medborgarnas möjligheter att bli hörda och förståeligt nog också det förtroende som medborgarna hyser för partier.

Därför bör medborgarnas direkta beslutandemakt ökas och partiernas samt deras representanters beslutandemakt minskas. Det här är enkelt. Man bör skapa en lagstiftning, som gör det möjligt att ordna bindande folkomröstningar på kommunnivå och nationell nivå. Folkomröstnigar bör också kunna ordnas på basen av medborgarinitiativ.

Utöver detta bör man skapa en lagstiftning, som gör all partifinansiering transparent.

Då dammet efter valfinansieringshärvan lagt sig, befinner vi oss i ett vägskäl. De riktningar som vi måste välja mellan, är en äkta demokrati eller en fortsättning på den nuvarande politiken, där man hittar på nya sätt att dela ut pengar bland de makthavande.

Antti Pesonen
Ordförande för Självständighetspartiet
————————-

Euron är fördärvlig för Finland – vi behöver en egen valuta

Ur de uppgifter om olika valutors köpkraft, som nyhetsbyrån Bloomberg sammanställt, framgår det att Sverige för tillfället åtnjuter ett konkurrensövertag, som föranleds av den svenska kronan som är 40 gånger förmånligare än euron.

Med en kortsynt politik har Finland gjorts beroende av export. Man har också avstått från en egen valuta och på samma gång från en egen ekonomisk politik. Den odugliga och korrumperade politiska ledningen har drivit en politik, med vilken nationalförmögenhet och central finländsk produktion privatiserats och för en spottstyver överförts i utländsk ägo.

Finland är nu på väg att bli ett utvecklingsland.

I fackföreningsrörelsens och storindustrins ledning är det svårt att medge eurons fördärvlighet. tillsammans med den politiska ledningen var de med och arbetade för att få euron i den finska markens ställe.

För att bygga upp en egen ekonomi och för att bemästra den samhälleliga utvecklingen behövs en egen valuta och ekonomisk politik. Den läxan har man en gång lärt sig i Finland. Nu vore det all skäl att repetera den.

Antti Pesonen
Ordförande för Självständighetspartiet